Duvan flög sin kos
Nedräkningen har börjat. Om en vecka kommer jag att ha svensk, norrländsk mark under mina fötter. Även om tiden här i Frankrike varit en av de bästa perioderna i mitt liv längtar jag. Familj, vänner, filmjölk, lingonsylt...
Men jag tänkte passa på och leva i nuet en liten stund till för att få ut så mycket som möjligt av Montpellier denna vecka. Efter att ha delat med mig av några ögonblick från de senaste dagarna såklart.
Här ser ni början på en rolig kväll. Fransk folkdans i solnedgången, i Park de Peyrou. Väl på plats träffade vi många från skolan, samt två lärare och killen som brukar hålla i utflykterna. Med andra ord människor som kunde danserna och som gladeligen hjälpte oss lite mindre kultiverade att röra på fötterna i takt till dragspel och trummor. Förhoppningsvis blir det favorit i repris på onsdag.
Crêpskväll hos Katarina.
Katarina, Anca och vår lärare på caféet.
Så här kan det se ut en fredag på våra lektioner. Inte så dumt. Vår lärare har förstått det där med att förena nytta med nöje. Istället för att sitta inne i ett klassrum och diskutera, argumentera och prata strunt på franska förflyttade vi oss till ett café och hade lektion där istället.
I torsdags samlades vi hemma hos Katarina för att hjälpa henne göra slut på allt crêps-pulver hon hade i skafferiet inför hemfärden. Crêps i mängder, jordgubbar, nutella och glass. Det var som julafton. Det bästa av allt var att vi inte lyckades göra slut på allt pulver, så vi styrde upp en lunch dagen efter.
Mmmm-mumma! Som vi vi brukar säga.
Det har blivit lite av en tradition att man går ut till ett café för att umgås några sista timmar innan någon åker hem. Denna gång var det Katarina som for. Min trogna kompanjon. Vi beställde varsin chokladmilkshake, viss tröstätar-varning men det var galet gott. Efter en riktigt bra dag och en mysig kväll var det tillslut dags för ett tårfyllt farväl. Jobbigt.
Karin visar vägen.
Igår tog Karin med mig till den omtalade floden. Den ligger i ett naturreservat, så det är lite smygolagligt att bada där, men det gick inte att låta bli - trots att Karin såg mutantstora fiskar lite högre upp sist hon var där. Vi solade, badade, åt lunch, badade lite till, pratade strunt... Ja, det var minst sagt fint.
Floden, sekunder iväg från ett dopp.
Det var några små glimtar, åter till nuet, lev gott.
10 dagar kvar...
En kort resumé av helgen:
Lördag: Utflykt med skolan, vi besökte en stad vid namn Arles, där vi besökte diverse olika sevärdigheter. En arena som tidigare varit en plats för gladiatorspel, ett kloster, en kyrka, resterna från en amfiteater och en trädgård.
Nästa hållplats var St Marie de la mer. En mysig stad intill havet. Jag och Katarina turistade runt i solen och avslutade utflykten med en glass.
Trädgården. Den ligger i sjukhusets innergård, där Vincent Van Gogh hamnade efter att han skurit av sig en bit av sitt vänstra öra.
Arenan. Tidigare en plats för gladiatorspel, numera används den mest till konserter och ibland till tjurfäktning.
Söndag: Utflykt till St Gulihem le desert (med skolan). Jag och Karin gick en guidad tur i droppstensgrottan där. En slinga på 900m med helt fantastiska "salar".
I den största salen - Cathédrale du Temps släckte de det lilla ljus som fanns när vi ställt oss vid räcket framför ett mindre stup för att se bättre. Det blev kolsvart. Tystnaden var så påtaglig att man nästan kunde ta på den. Som i norrlands skogar. Plötsligt hördes musik från en orgel och en ljuskägla svepte över väggarna. Ljusspelet hade börjat. Vi stod där helt förundrade och såg hur ljuset dansade i takt till musiken och lyste upp mer och mer av salen.
La grotte de la Clamouse.
Detta var absolut en av höjdpunkterna av min tid i Frankrike. Ett måste om ni någonsin styr kosan mot Montpellier och dess nejder.
En av salarna i grottan.
När vi kom ut i dagsljuset igen hade vi ungefär en och en halv timma att spendera före bussen hem gick. Och vad passade väl bättre än ett dopp i denna flod?
Dagens badplats.
På kvällen satte vi oss på ett café, pratade strunt, njöt av kvällsvärmen och av våra smothies.
.
För att röra till detta inlägg lite tänkte jag skriva några korta, osammanhängande rader.
.
På lördagar går det inga flyg från Arlanda till Umeå efter klockan 14 (om man inte vill mellanlanda i Riga eller Tallin) så jag ska åka nattbuss hem.
.
Efter lite mer än 11 veckor har jag blivit solbränd för första gången. Fick en mindre chock när jag skulle gå in i duschen och såg mig själv i spegeln.
.
Igår kväll fick jag uppleva en raggningsreplik med B-films varning. Jag var på väg hem, en bil passerade, gjorde en U-sväng, körde ikapp och vevade ner rutan. Så här lät början av samtalet:
- Je cherche une rue... (Jag letar efter en gata...)
- Laquelle? (vilken?)
- La rue de l'amour (Ja.. jag tror inte att jag behöver översätta här).
.
Nu ska jag ta tag i skolarbetet före middagen.
À bientôt!
