Livet på ett rosa moln.
Här har det inte skrivits mycket på länge. Har däremot skrivit lite mer i min dagbok. Så istället för att försöka komma ihåg allt som hänt får ni en liten inblick i mitt liv under de senaste månaderna, i form av korta utdrag från dagboken och några bilder.
"Är på väg hem för att överraska familjen och vara med på ARISE. Jag GLÄDER mig. Tack Jesus för flygbiljetter och pengar."
"AaAaaa!"
"Livsavgörande val. De bästa och mest spännande valen som finns. Viktiga är de också"
"...idag blev vi tillsammans. Försöker fortfarande att smälta det."
" Vi ska snart fira nyår med släkten. De är galna och underbara på samma gång."
"Vi firade nyår i Mo med släkten, fin tradition. Jag och Maria invigde det nya året fnissandes i jägarsitts. Vi försökte i alla fall".
"Framtiden. Imorgon. Om en vecka. Ett halvt år fram. På sätt och vis vet jag inte mycket om den. Vad jag vill och vad jag ska göra. Samtidigt kan jag vila tryggt i att Gud är med mig och det har han lovat att alltid vara. Så han är där. I min framtid. Och nu. Precis nu."
"Tack Gud för att du alltid är nära. För att du är där genom allt. I sorgen, smärtan, ilskan."
"Tack för livet."
"Nu reser vi snart till USA."
"Han gör mig så glad."
Med det säger jag tack och bock för denna gång. Nu ska det lagas mat och förhoppningsvis hinner jag äta lite av den före min danstimma börjar.
See the way
He holds the stars in His hands
See the way He holds my heart
He holds the stars in His hands
See the way He holds my heart
Misty Edwards - See the way.
It´s gonna be wild.
Om mindre än en vecka reser jag på teamtur med bibelskolan. Det är den långa resan i slutet av året. Fast denna gång är jag med som ledare och inte elev. Jag hittade ett inlägg från juni om teamturen förra året till Albanien/Tyskland. Så nu har jag gett upp tanken på att skriva "klart" det och postar det som jag hittade det:
Tre veckors teamtur 2011
Äventyret började en lördag. Vi flög från Bergen och landade i Dubronvik (Kroatien). Där mötte vi den norska missonären som vi skulle besöka. Med sig hade han en vän, en minibuss och en liten bil. Om missionsturskänslan inte infunnit sig innan gjorde den definitivt det nu. Slingriga vägar i djungelliknande klimat, mitt i natten i en minibuss med plats till nästan alla. Dvs, lite extra närkontakt och inget bilbälte. Vi körde genom hela Montenegro och stannade halvägs för ett litet matstopp. Som tur var körde bara ena bilen av vägen. Utan att träffa några träd eller stup dessutom. Det gick att dra loss den med den andra bilen och lite armkraft och därefter fortsatte färden som förut.
Pizza på en krog i Montenegro. (Av alla låter som kunde spelas kom "Fairytale" (den norska melodifestivalshitten) strömmandes ut genom högtalarna denna natt).
.
Det regnade och var kolsvart ute när vi kom fram närmare två på morgonen. Bilen stannade utanför ett hus vi knappt kunde se och jag, Maria och Siril fick veta att här skulle vi bo. I trappuppgången möttes vi av Barrie, hon sken som en sol, kramade om oss, rabblade en massa albanska ord som vi utan större framgång försökte förstå. Hon lyckades i alla fall visa var vi skulle sova och förklara hur toaletten fungerade. Framförallt fick hon oss att känna oss välkomna. Här kommer en bild på henne:
Vår albanska mamma Barrie. Kärleksfull och pratglad.
Hon lagade frukost och middag åt oss - gott och i överflöd. Kulturen är att de fyller tallriken både på höjden och bredden åt sina gäster. De förväntar inte att man ska äta allt (med tanke på mängden) men blir bara glada om man lyckas med detta. Förutom att vara en god kock var hon duktig på att prata. Och som hon pratade med oss! Hon var så söt. Och vi förstod nästan ingenting, men gjorde vårt bästa för att svara på de frågor vi trodde att hon ställde.
Så här såg huset som vi bodde i ut:
Maria, Siril och jag.
Ganska snart fick vi besök av våra grannar i lägenheten under, Erik och Mikaela. De kom på besök lite nu och då och följde ofta med på teamsamlingar och utflykter. Lyckligtvis pratade de väldigt bra engelska och kunde tolka en del åt oss. Vi hängde med dem nästan varje dag och kunde sitta uppe sent om kvällarna och prata eller spela kort. De blev som syskon.
En vanlig kväll på vårt sovrum.
.Vi (teamet) hade våran bas i församlingslokalen till församlingen som Dag (den norska missionären som vi besökte) startat. Där samlades vi varje morgon och bad och lovsjöng tillsammans. Därefter kunde dagarna se lite olika ut. Ibland åkte vi iväg till andra församlingar, for på husbesök, gjorde praktiskt arbete, var på bönemöten, ungdomsmöten... Men istället för att rabbla ut allt som hände ska jag plocka ut några smakbitar.
En av många familjer vi besökte.
Vi besökte många familjer. För att prata, be med och för dem och uppmuntra dem. Ofta var det någon i församlingen som sagt att de gärna ville ha besök och när vi kom hade de samlat resten av familjen. Jag minns speciellt ett besök vi gjorde. Det var sonen som bjudit in oss. Hans föräldrar var inte med i församlingen och hans far brukade alltid gå när någon som var kristen kom på besök. Men den här gången stannade han kvar. Vi satt och pratade ett tag (med tolk såklart). Modern bjöd på te.
Efter ett tag frågade jag om det var någon av dem som hade ont i ryggen. Pappan såg lite undrande på oss och berättade att det var han.
Vi frågade om vi fick lov att be för honom. "Ja, det går bra" svarade han. Vi la händerna på hans rygg och bad en kort bön. När vi frågade om han kunde känna någon skillnad sa han att all smärta var borta och la till: "se på mina ögon" samtidigt som han vände sig mot oss. Jag såg upp och mötte ett par tårfyllda men strålande ögon. "Se vad Gud har gjort med mig" sa han och log.
Bilden ovan är tagen på ett av många möten vi var på. Kvinnan som står upp berättar att Gud precis helat henne. När vi pratar om den här kvällen referarar vi ofta till mötet som "kaosmötet". Vi bad för många och folk drog oss runt till andra som de ville att vi skulle be för. En kvinna fick tillbaka hörseln på sitt vänstra öra. En flicka berättade att hon precis varit ute och sprungit - och hennes astma var borta!
Bilderna ovan är från "barndagen". Omkring 40-50 barn kom för att sjunga, dansa, vara med Jesus, leka och äta. Dagen var fylld med glädje och massa kärlek. En en gång blev jag förundrad över hur de som till det yttre verkar ha så lite ändå kan ha så mycket att ge. För även om vi tänkte att hela dagen skulle vara för barnen undrar jag ändå om vi inte fick mer. För de gav så mycket kärlek. Och det var omöjligt att vara något annat än glad när de sprang runt, kröp upp i knät, dansade och skrattade.
Det var tre fantastiska veckor. Mycket mer kunde ha sagts, nu har jag knappt ens nämnt att vi också var i Tyskland... Men om detta inlägg någonsin ska bli offentligt är det bara att ge upp tanken på att få med allt.
Nu längtar jag efter att få åka hem på teamtur och är fylld av förväntan på vad som kommer att ske i Umeå/Nordmaling nästa vecka!
Snö och månsken.
Ikväll har jag varit på date! Med finaste Kaia. Vi tog fløyenbanan upp på berget. Tanken var egentligen att vi skulle åka skriskor i månskenet på den frusna sjön. Men det var alldeles för mycket snö för det.
Att komma upp på berget var som att kliva in i en sagovärld. Stjärnklart, gnistrande snö och översnöade granar. Det var fallsäker snö - dvs så mycket mjuk och fluffig snö att det går att falla baklänges och landa med ett "poff" utan att det gör ont. Vi strosade runt och njöt av vinterlandskapet.
Det var den romantiska delen av kvällen. Nu kommer vi till den spännande, fartfyllda och ganska spännande delen. Med oss upp på toppen - som är nästan 400m över havet, hade vi varsin bob (snowracer, pulka med ratt...). För en pulkabacke! Nästan livsfarligt med tanke på att vägen ofta var ca 2m bred och om man kör för långt åt ena hållet hittar man en fin och stenig bergvägg och åt andra hållet ett stup med järnstaket. Att det var mörkt och vägen svängde en hel del gjorde resan ner ännu mer spännande.
Det var otroligt roligt i alla fall. Nästa gång får hjälmen följa med.
Sov gott!
Halmstad
Som jag nämnt tidigare ingår teamresor som en praktisk del av utbildningen på bibelskolan. I helgen var vi i Halmstad. En vacker stad i södra Sverige. Så jag tänkte passa på att skriva några rader medans jag fortfarande har helgen friskt i minnet och alla "trenger", "må", "kempe bra" och andra fantastiska norska ord ligger lite längre bak i huvudet.
Vi besökte en bibelskola och kom fram till på torsdag kväll, fick middag, installerade oss på rummen och hälsade på de elever som fortfarande var vakna och hängde i ett av allrummen. Skolan är ett före detta vårdhem med lägenheter och kyrksal utöver lektionssalar, kök och allrum. Där spenderade vi stora delar av helgen och träffade många härliga människor som jag hoppas vi får träffa igen.
På fredagen höll en lärare från vår skola i undervisningen och efter lunch begav vi oss in till stan för att gå ut på gatorna. Det var kul! Vi delade in oss i grupper om tre. Det var första gången jag skulle vara ledare för en grupp. Vilket drog fram lite extra frimodighet och mot all förmodan gjorde att jag glömde bort att vara nervös.
.
Eftermiddagen bjöd på många skratt, sköna samtal, bön, sol och vind. Ett av mina favorit minnen från denna dagen är ansiktsuttrycket på en kille vi fick be för. Vi gick fram till en grupp tonåringar som hängde utanför Mac Donalds, hälsade och frågade om det var någon av dem som hade ont i magen. De tittar lite skeptiskt på oss. En av dem lyfter upp handen och berättar att han har det och undrar varför vi frågar. Vi berättar att vi är kristna och är ute och ber för folk. Fanny får lägga sin hand på honom och be en kort bön. Och nu kommer det; det förvånade men lättade ansiktsuttrycket med kommentaren "åh så skönt, det är borta! Hur gjorde du det?" Ganska snart följt av "jag lovar, helt seriöst det är borta!" då en av hans kompisar gett honom en ytterst tveksam blick.
.
En av fördelarna med att vara i Sverige är att det är billigt att ringa hem. Så jag tog tillfället i akt då vi hade några lediga timmar på stan. Det är kankse den svåraste biten med att flytta så långt bort. Jag saknar min familj. Skogen, den billiga mjölken och det svenska fikat klarar jag mig fint utan. Men familjen hade jag mer än gärna tagit med. Så det var kul att prata med dom igen och jag blev extra glad över att alla var hemma precis när jag ringde.
Här är nästan hela teamet från norge samlat, och visst syns det att vi hade roligt tillsammans?
Tänkte skriva om en sista sak före jag går och lägger mig, trots att klockan inte ens är åtta och bolibompa nyss slutat, men en händelserik helg med fantastiska människor, nattevangelisering, tidiga mornar och sommartid därutöver brukar betyda lite sömn, så jag satsar på minst 10 timmars sömn i natt.
Håll i hatten, för nu kommer det: Ett ben växte ut! Mitt framför mina ögon. Det var cirka en centimeter kortare än det andra då han satt så långt in som möjligt mot stolsryggen och en klasskompis höll hans fötter i händerna. Jag stod rätt vid sidan och såg det otroligaste och skojigaste jag sett på ett bra tag, kanske någonsin. Benet blev längre. På några få sekunder var det vänstra lika långt som det högra.
.
Ja, jag vet att detta är en ordentlig mind-blow alternativt hitte-på-varning om man inte tror att det finns en Gud, som dessutom utöver att finnas faktiskt är god, bryr sig om enkelpersoner och handlar idag. Men jag såg det och kan bara inte låta bli att skriva om det.
.
Nu går ögonen i kors, så jag håller tummarna på att det inte är allt för många stavfel och konstiga meningsuppbyggnader, önskar er en god natt och tackar för mig.
Vackert.
Vi har vår i Bergen! Det är helt fantastiskt när solen kommer fram och värmer. Det känns precis som när man var liten och snön smält undan så pass att det gick att börja spela brännboll på skolgården. Lycka.
I helgen har det varit bön & lovsångskonferens. Den började på fredagskvällen och avslutades idag med mat, lovsång, predikan och bra sällskap. Det har varit en intensiv, men bra helg. Ovan ser ni bilden på kladdkakan som jag och Mirjam lagade kl 2 inatt, tog in på rummet och åt direkt ur formen. Mycket uppskattad nattmat.
.
Detta inlägg tillägnas min fina syster Maria (jag lovade ju att skriva i veckan...). Det blev inte många rader, men efter en natt med 3,5 timmars sömn känner jag att det är dags att tacka för mig och krascha i sängen.
.
God natt!
Pingviner och pepparkakshus
Aldrig någonsin har hösten passerat så fort. Inte nog med detta, halva december har ju snart passerat! Julen väntar bakom hörnet. Så ikväll har vi bakat pepparkakshus. Eller rättare sagt, pyntat och pusslat ihop ett färdigköpt hus. Väldigt kosligt och juligt.
.
.
Förra helgen var vi i Alta på teamtur. Har aldrig varit så långt norrut förr. Det var nästan så att man förväntade sig pingviner på gatorna och att invånarna skulle bo i igloos. Nästan.
Vi besökte en menighet och var med dem hela helgen. Det var lite annorlunda jämfört med de två tidigare teamturerna då vi mest varit för oss själva eller ute på gatorna. Nu fick vi knyta kontakter och lära känna de vi träffade lite bättre. Det var väldigt spännande i alla fall. Och kul att se att besöket betydde något för dem. Svårt att sätta ord på, men det var gott.
.
Glömde jag säga att Alta är en mycket vacker plats? Och luften var så ren! Det var inte ljust många timmar per dag, tror inte att solen syntes alls faktiskt.
Sista kvällen fick vi se norrsken. Fin avslutning på en fantastisk helg.
.
Idag har jag tagit tag i en av de där sakerna som man tänker att man ska göra "nån gång i framtiden när jag har tid och ork". Jag har sparat alla gamla diarieinlägg samt några bilder från "apberget eran". Så varför inte bjuda på det sista som skrevs?
2009-03-31 08.18
En vanlig morgon hos familjen Persson...
Min lite för morgonpigga lillasyster kommer insmygande i rummet och sliter av mig täcket, vilket inte riktigt gick som planerat...
Eftersom jag redan kvällen innan anat ugglor i mossen och ställt en plåtburk fylld med knappar lutad mot dörren så att jag skulle vakna i händelse av objudna gäster, samt placerat en vattenflaska (med "drick-kork") intill kudden.
Maria tjuter högt och backar bakåt. Hon är träffad. Men innan jag hunnit ner från sängen har hon samlat "mod" till sig, sprungit fram och tagit täcket, rusat till toan och låst dörren. Varifrån hon hotar med blöta täcken om jag inte kapitulerar.
Ingrid som inte tänkt ge upp kampen smyger vidare, ut i kylan för att hitta ett nytt vapen - snö! I väntan på att Maria ska våga sig ut ur badrummet ställer jag mig bakom första bästa hörn och får sällskap av katten.
När hon äntligen vågar sig ut igen är hon beredd på ett nytt vattenanfall och har därför tagit på sig MINA kläder. Ingrid tvekar inte en sekund utan kastar sig fram och låter snön flyga. Kriget är igång. Och slutar snabbt då Maria inser att bussen snart går och rusar genom huset på jakt efter torra kläder. I köket står jag kvar och skrattar för mig själv, men tji fick jag - Maria tog sig trots tidsbristen friheten att hämta mer snö. Det var kallt.
Nu är jag alldeles för pigg för att somna igen, så därför är jag uppe två och en halv timme tidigare än planerat på min lediga dag.
Söndag
Jag har sån lust att skriva och så mycket jag tänkt att jag borde ha skrivit om (är inte bäst på att uppdatera kanske) men var jag ska börja och hur jag ska få ihop det har jag inte en aning om. Så varning för ett rörigt inlägg, spänn fast säkerhetsbältet så börjar vi!
.
Igår var jag ute på en lång tur. (Tur är för övrigt norrmännens sätt att säga promenad på). Jag tog mig upp på Ulriken, det högsta berget i närheten. Fantastisk utsikt och natur, bra träning dessutom. Hade med mig kameran, men minneskortet glömdes kvar hemma i datorn. Lite snopet sådär.
.
Men på internet hittar man det mesta, även bilder från Ulriken: http://www.google.com/images?q=ulriken+bergen&um=1&ie=UTF-8&source=univ&ei=2IHpTNWYEs2UOsCwjcYK&sa=X&oi=image_result_group&ct=title&resnum=4&ved=0CD4QsAQwAw&biw=1024&bih=475
Kvällen bjöd på härligt sällskap, gott fika och norsk film. Vi såg Kamilla og tyven, både del 1 och 2. Det var en sån där barnfilm som man inte behöver ha sett när man var liten för att uppskatta på äldre dar. Bra utan nostalgi alltså. Se den säger jag bara.
Min kära rumskamrat och jag, ute på äventyr.
Idag är det söndag. Vanligtvis brukar jag gå till en husmenighet i närheten. Vilket är ungefär som att gå i kyrkan, förutom att vi samlas hemma i ett hus och äter middag tillsammans. En gång i månaden samlas alla husmenigheter i området till en enda stor fest! Det gjorde vi idag. Att uppskatta antalet människor på en plats är inte min starka sida, men jag skulle gissa att vi var ca 60+. Vi åt och fikade, hade nattvard, lovsjöng och bad, lyssnade på en predikan och hade det gott.
Skolparkeringen. Vi har haft snö i två omgångar, men nu är det höstväder igen.
Ikväll har jag skrivit ett vykort på franska, till min gamla värdfamilj. Grammatiken har börjat rosta, men jag är ändå ganska nöjd med resultatet. Utöver detta har vi försökt hitta en kväll för julpyssel i lägenheten. Lättare sagt än gjort, trots att vi bara är tre som ska vara på plats samtidigt.
Dags att sova. Får skriva mer en annan dag.
kram!
Just det, höll på att glömma, det är ingen mindre än min bror som gömmer sig bakom paraplyet.
Det är bra synd att du inte är en bäver Tommy.
Nu mina vänner har jag äntligen fått ett eget rum! I lördags tog jag mitt pick och pack och flyttade över till den nya lägenheten. Dagens hjälte var en klasskompis (med bil) som hjälpte till. Rummet är litet men har myspotential. Köket är inte heller så stort, vardagsrummet, eller stuan som man säger är däremot lite luftigare. Fast viktigast av allt är ju hur bra man kommer överens med invånarna i lägenheten. Sen tidigare bor det två tjejer här. Lite spännande eftersom jag knappt visste något om dem före jag flyttade in. Men så långt trivs jag väldigt bra tillsammans med dem. Ikväll har vi bakat scones och lite tidigare idag var jag och en av dem ute på långpromenad.
Har inte orkat lägga in några nya bilder, men jag kan alltid bjuda på nått från äldre dar.
Kan utlysa en liten tävling, Gissa vem? Inte så svårt kanske, men alla vet att kluringarna kommer i slutet av veckan när man fått värma upp hjärncellerna.
.
Norrmän har förövrigt galet bra koll på allt som har med Astrid Lindgren att göra. Jag börjar nästan fundera på om jag sett Pippi Långstrump och de andra filmerna, så dålig koll har jag i jämförelse.
Dagens lilla mirakel
Så var jag tillbaka i Norge efter ett välfyllt höstlov hemma i Sverige. Och vilken resa tillbaka det blev!
Jag och pappa kom i god tid för att checka in på flygplatsen i Umeå. Väskorna var packade och jag hade koll på både pass och bokningsnummer. Enda problemet var att mitt flyg hade blivit inställt. Så jag skulle få åka från Umeå en timma senare. Vilket inte hade varit några problem - om det inte varit för att det var tiden jag egentligen skulle ha haft att byta flyg på i Stockholm. Så från att ha haft en timma att gå till rätt terminal och hitta rätt gate hade jag nu i teorin 5-10 minuter från det att planet skulle landa i Stockholm till det att planet till Bergen skulle lyfta. Jobbigt läge.
De försökte boka om min resa ifrån Umeå, så att jag skulle få flyga från Stockholm nästa dag. Men de fick inte tag på rätt personer. Jag fick checka in och klev på planet med orden "det ska mycket till för att du ska hinna med". Väl på flyget pratade jag med en flygvärdinna som ringde till Stockholm och berättade att jag var på väg. Hon sa att om jag verkligen ville kunde jag alltid försöka springa. Sannolikheten för att det skulle lyckas var nog ungefär lika stor som att vinna högsta vinsten på bingolotto. Jag fick i alla fall sätta mig längst fram och hon gav mig en vägbeskrivning. Planet landade. Dörrarna öppnades. Utanför stod det en kille med en skylt -Bergen. De hade fixat transfer med bil åt mig! Det tog kanske tre minuter från det att jag klev ur flygplanet till att jag sprang uppför trapporna till nästa. planet mot Bergen började rulla nästan så fort jag satt mig ner. Han som körde bilen hann säga att han tyckte det var konstigt, han förstod inte riktigt, så här brukade de ju inte göra! Gud är god.
Men det bästa var ändå när pappa ringde för att fråga hur det hade gått. Jag berättade glatt att jag var framme i Bergen, hur det gått till och att jag nu stod och väntade på mitt bagage. I samma sekund som pappa säger att det inte är någon idé, väskan kommer nog att komma nästa dag, ser jag hur min ryggsäck dyker upp på bagagebandet!
Än en gång har klockan blivit alldeles för mycket. Så jag ska avsluta med att säga att höstlovet varit toppenbra. Det är alltid roligt att komma hem och träffa familj, släkt och vänner. Lite mindre kul att jobba, men det var inte så dumt det heller.
Två härliga prickar som förgyllde mitt höstlov.
Dags att sova. Godnatt, simma lugnt!
Guldkorn
Tiden bara flyger iväg! Veckorna känns nästan som dagar. Nästan. Imorgon är det fredag och då drar vi på teamtur. Spännande, vår grupp (en tredjedel av klassen) ska till Stord. Om det säger er något, jag har ingen aning. Det blir nog kempebra!
Tänkte passa på och bjuda på lite utsikt från ett av bergen. Efter lite mer än en timmas vandring genom skog och snår närmade jag mig toppen, hittade lite blåbär och en norrman. Han var för övrigt den som fick äran att avslöja det svenska valresultatet.
Norge är ett vackert land, det måste erkännas.
Igår kväll hade vi svensk kväll. Tacos, kladdkaka, gott sällskap och idol stod på menyn. Tyvärr togs inga bilder, men en bild från vår middag med potatisbullar kan ni få!
Vardagsmat.
Vi har, hör och häpna, haft bra väder flera dagar i rad. Och nu pratar jag inte utifrån min nya definition av bra väder (dvs uppehåll) utan bra väder som i sol och stjärnklara nätter, långpromenader och middag i parken.
Engångsgrillar är inte så dumma trots allt.
För övrigt har vi fått en bibelläsningsplan, NT ska vara läst innan jul.
Näe, nu är det dags att börja packa inför morgondagens äventyr!
Let it rain
Molnen rullade ner över bergen. Mörkret hade lagt sig runt husen. Ljuset från väglampor och trafikljus reflekterades på de fuktiga gatorna. Mellan oss bar vi en tygpåse full med mat. Vi var på väg till "guttehuset". I lördags styrde vi upp en taco-kväll och blev ett härligt gäng på ca 15 pers. Som jag sa tidigare hälsar man på varandra kors och tvärs här. Vi får besök nästan varje dag och har middagsgäster flera gånger i veckan. Så när vi handlar mat köper vi alltid lite extra utifall att...
När vi ändå pratar mat - i Norge kan man köpa nästan vad som helst i pulverform. Pastasåser, pizzadeg, lasagne, tårtor/kakor, you name it. Helt galet. Det är ju väldigt snabbt och enkelt. Men det är ju ingen sport. Imorgon står potatisbullar på menyn. Och de skall göras från grunden! Utan större erfarenhet har jag lyckats övertyga de andra (och mig själv) om att det inte är så svårt.
Utsikt från lägenheten.
Det omtalade regnet har hittat hit igen. Det har regnat ett par dar nu och när man sitter i skolan kan man höra regnet smattra mot taket. Vädret är opålitligt, så det är bäst att ha med sig regnkläder överallt. Detta är slutsatsen efter dagens utflykt till affären. Solen sken, det var uppehåll. Affären ligger 4 minuter bort. Ägg, margarin och kakao (gissa vad som skulle bakas) var allt som skulle inhandlas. Eftersom vi bara skulle vara borta en kvart tog lämnade vi jackor och paraplyer hemma. Solen sken ju. När vi kommer fram till kassakön ser vi hur regnet börjat ösa ner utanför. Vi vart lite blöta, men fick se en vacker och färgstark regnbåge.
För övrigt så har jag hittat boende fram till jul!
Norge!
Nytt land, ny skola, nya människor. Jag har alltså landat i Bergen, Norge. Ryktet har vingar, så de flesta av er vet vad jag gör här, men utifall att någon missat det ska jag gå på bibelskola. Och jobba. För Norge är ett dyrt, men vackert land.
Redan nu kan jag säga att det kommer att bli en social tid. Folk hälsar på varandra kors och tvärs, helt spontant, utan förvarning. Vilket är helt underbart! Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att det borde vara som när man var liten, då man bara sprang över till någon så fort man hade lite tråkigt.
Bergen ska tydligen vara en av städerna där det regnar mest i norden. Sägs det. I min värld är det alltid fint, för solen har lyst varje dag sen jag kom hit. Idag for vi till och med och badade efter middagen. Inte nog med att det var varmt i luften, vattnet var skönt också!
Skön simtur i september!
De har lite spännande matvanor här också. Lunch är lika med mackor. Varje dag. Mer om detta en annan gång, för nu ska vi äta kvällsmat!
