La vie

Vårt internet lever igen! Det är sommar ute. Jag har tränat, tre danspass  efter varandra. Maten var god. Imorn ska vi till stranden. Läxorna är nästan färdiga. Livet är fint.
.
Några ord för att sammanfatta den internetlösa tiden:
-Värme
-Stranden
-Resturang La Tomate
-Subjonctif
-Sena kvällar
-Fruktsallad
-Kalle Anka (på franska)
-Lunch i parken
.
Men kanske viktigast av allt: Jag har lärt mina vänner den ädla sporten Snappa näsduk.

Ge mig en cykel?

Dessa strejker. Ska de aldrig ta slut? Var och varannan dag läser jag små meddelanden på tramen om att "vissa störningar kan förekomma under dagen" - på grund av strejk. Låt gå för att de ställer in några turer lite nu och då. Men när de kör totalstopp börjar det bli jobbigt på riktigt.
Idag var det en sådan dag. Tanken var att de skulle börja gå igen vid tre. Rastlös som jag var började jag gå längs rälsen och när jag en timma senare närmade mig min hållplats hade jag fortfarande inte sett röken av dessa blommiga skapelser. Så det blev en ofrivillig långpromenad hem.
Nu håller jag tummarna på att tramen börjar gå före jag ska in till stan ikväll, för att inte tala om när jag ska hem.
.
Näe, nu får det vara nog med klagandet! Det löser sig nog. Jag kan berätta om tisdagen som var istället. Det var soligt och varmt. Närmare bestämt 26 grader. Vi smet en kvart tidigare från sista lektionen för att hinna med bussen till stranden. Vi åt lunch, solande, badade, spelade volleyboll och åt glass. Det var till och med varmt i vattnet! (Fler än jag tyckte det).

Havet

Lördag. En helt underbar dag. När jag vaknade strålade solen in genom fönstret. Fåglarna kvittrade och frukostbordet var dukat.
Fram med solglasögonen, lite solkräm och ett badlakan, nu var jag redo att möta dagen!
Vi tog oss till stranden där vi kalasade på jordgubbar, kakor och en baguette. Tyvärr var det ingen som hade en volleyboll, men jag lärde dom andra hur man spelar snappa näsduk istället.
Denna dag var jag inte ensam i vattnet. Jag hade sällskap utav inte en eller två, utan flera krabbor! Lite läskigt. Men tårna sitter fortfarande kvar.
Vi satte oss vid kanalen och njöt av eftermiddagssolen och matade fåglarna med våra matrester.
På kvällen åt vi middag i B och Ms bakgård. De hade dukat fint med snäckor och tända ljus. Chips, pizza och vin, choklad- och vaniljglass med bananer serverades. Vi åt under en stjärnklar himmel och satt och pratade långt in i natten.

Frisören

Som vanligt åt vi lunch i parken idag. Jag har kommit fram till att jag har varit här i lite mer än fyra veckor. Och att jag nästan alltid äter en baguette till lunch. Med andra ord har jag ätit väldigt många baguetter nu. Om ni ville veta.
Dagens äventyr var helt klart det fruktade besöket hos frisören. Folk är rädda för tandläkaren. Jag är rädd för frisören. Är inte helt säker på vad det beror på, men en vild gissning säger att vi hittar svaret i min barndom. Jag var tio år. Familjen skulle åka till Frankrike och någon tyckte att det var en bra idé att klippa av lite av mitt långa hår, det skulle bli för varmt i utlandet annars. Sagt och gjort. För första gången fick jag sätta mig i hårfrisörskans stol. Spännande. I spegeln framför mig kunde jag se hur hon jobbade och hur mitt hår föll till golvet allteftersom. När hon var klar såg mitt huvud ut som en boll.
Det skulle dröja sju år innan jag vågade sätta min fot i en frisörsalong igen. Denna gång med bättre resultat. Men vid det här laget hade min rädsla för frisören redan etablerat sig. Så mamma fick fortsätta klippa mig, hon är ju så duktig!
Åter till idag. Mitt hår har aldrig varit mer slitet, jag är i Frankrike och mamma i Sverige. Så det var bara att pallra sig iväg till frisören igen. Om jag känt mig osäker i den miljön tidigare blev det inte bättre nu när jag var tvungen att förklara allt på franska. Men frisörskan var trevlig och duktig så det gick bra. Men jag går fortfarande hellre till tandläkaren.
Har inte orkat ladda in några nya bilder, så ni får njuta av denna fina fontän i natten.
Sov gott!

Rosa fåglar

Idag har vi varit i Aigues-Mortes, en medeltida stad som omges av en ringmur. Aigues Mortes betyder "de döda vattnen". Utanför staden ligger ett stort delta där man utvinner salt. Där kan man även hitta de rosa fåglarna med de långa benen. Flamingos.
Dagens biologilektion: På grund av alger har vattnet en rosa/röd ton. Flamingon äter ett djur som äter algerna och därför är de rosa!
I Agiues-Mortes besökte vi den största kak-affär jag någonsin sett. I och för sig är det väl den enda jag varit i, men den var stor. Och såklart fick vi smaka några specialiteter här med. Godast var chokladoliverna. Choklad formad som oliver, inte oliver doppade i choklad, med en nöt inuti och med ett grönt skal.
.
På vägen hem stannade vi på stranden. Vi njöt av eftermiddagssolen, plockade snäckor, smakade på ännu en specialitet (korv och vin från regionen) och stojade i sanden. Jag tog ett snabbt dopp också. Inte det smartaste kanske, är fortfarande lite förkyld och havet är inte direkt varmt. Men det gick inte att låta bli!
En gata i närheten av där jag bor.
.
Jag lyckades missa min hållplats på vägen hem. Förstår inte riktigt hur det gick till. Jag var vaken.  Jag läste inte, pratade inte, väntade bara på att få gå av... Missade mitt mål med två hållplatser. Orkade inte vänta på nästa tram tillbaka så det blev en extra lång  promenad. Det man inte har i huvudet får man ha i benen, så att säga.

Under the sun

Spontana utflykter i mitt hjärta. Igår bar det av till St Guilhem le desert. Utan tvekan den finaste och mysigaste by jag sett. Tänk att få bo där! Efter en biltur på ca 35 minuter var vi framme. Byn ligger i en bergsluttning med en flod i utkanten. Vi åt glass och njöt av solen. Vi strosade runt, tittade på husen, kyrkan, men framför allt utsikten. Bergen.
På hemvägen fick jag äntligen se det med mina egna ögon! Den franska fickparkeringen. Den oåtdragna handbromsen, den halvt existerande parkeringsplatsen och bilen som knuffade bort en annan för att få plats. Det var en vacker dag.
Idag har vi varit på utflykt hela dagen. Vi började med att besöka Pézenas, en stad där Molière bott och arbetat i tio år. Vi fick smaka stadens specialitet, le petit pâte de pézenas.
Därefter bar det av till stranden. Frankrikes enda vulkaniska strand. Och nej, det var inte så varmt i vattnet som det ser ut på bilden. Som professionell badare skulle jag gissa på 14-15 grader. Men det var väldigt varmt i luften så det gjorde inte så mycket. Sen är det ju bara april än.
Sista stoppet gjorde vi i Sète. En stor stad precis vid havet, där vi fick smaka ännu en specialitet - det finns fler specialiteter i Frankrike än det finns människor som längtar efter sommar i Sverige. En paj med bläckfisk och tomatsås. Det såg inte så hemskt ut som det låter och det var riktigt gott. För tillfället är det nog min favorit, vilket är ett mycket bra betyg då mamman i min värdfamilj är underbart bra på att laga mat.

Come away with me

Den här bilden får beskriva min måndag. Dagen efter matdagen. Jag gjorde inte många knop, men det var en skön dag.
Tyvärr är det vackra vädret som bortblåst nu. Gårdagens exkursion, en halvdag ute i naturen, med en ridtur ställdes in pga risk för regn. Idag var det bioväder ute. Så nu har jag sett Alice i underlandet (3D dessutom). Dubbad, på franska såklart. Men hur hemskt det än låter så har jag börjat vänja mig vid att munnen inte riktigt stämmer överens med orden nu. Vilket gjorde att jag kunde njuta av filmen och påsen med m&m.s som jag och K delade på.
Näe, nu ska jag skriva klart min kund/försäljare dialog till imorgon.
Ha det gott!

Glad påsk!

Nu har ätandet nått nya höjder! (Hur det nu är möjligt). Påsken här är en högtid man firar med familjen, vid matbordet. Hela morgonen har det varit full rulle i köket. Fönstren har stått på vid gavel för att vädra ut matoset och bordet var dukat långt innan jag ens hunnit tänka på frukost.
Familjens morföräldrar kom hit runt halv ett för att äta med oss. De hade med sig två stora chokladtuppar, en till dottern i familjen och en till mig. Hur gulligt som helst, jag blev jätteglad!
Måltiden inleddes med lite blandade tilltugg. Oliver, morötter, kex, kryddad potatis, någon form av sallad med citron. Därefter förrätt. En ost/potatisröra inbakat i en crêps serverat med en grönsallad. Huvudrätten utgjordes av stekt potatis, kött och bönor. Ungefär nu började jag bli mätt på riktigt. Den obligatoriska ostbrickan ställdes fram. Därefter efterrätt. Jordgubbar med vaniljsås och grädde. Somrigt och gott. Några små chokladägg. Och som grädde på moset, en fruktpaj!
Det var väldigt gott, vi har pratat och ätit i flera timmar. Men jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna gå igen.
Glad påsk!

Förändringar

Idag var sista dagen med Philip. Som vår lärare i alla fall. Nästa vecka delas klassen och vi får nya lärare. Tråkigt, för Philip var både bra och rolig. Så under rasten sprang vi över till bageriet på andra sidan gatan och köpte chokladsniglar. Veckans upptäckt. Tänk er wienerbröd, fast rullat så att de ser ut som snigelskal, med små chokladbitar och den där gula krämen. Det är nästan så att de konkurrerar med kladdkakan i mumsighet.
Vi hittade en guldblomma som fick pryda bordet, grammatiken suddades bort från tavlan och ersattes med illustrerade minnen. Mycket uppskattat.
Skolan är lite som ett andra hem här. På ett positivt sätt. I onsdags hade vi en heldag där med matlagning och filmvisning på kvällen. Vi fick göra i ordning två sorters baguetter. Den ena med vitlök, tomat, olivolja och en olivröra. Den andra med chevreost, honung och lite kryddor. Mycket gott. Middagen avslutades med nygräddade crêpes.

RSS 2.0