Körlektion 3
Varför drar fransmännen inte åt handbromsen du de fickparkerar?
Denna fråga låter som ett klassiskt upplägg för ett skämt. På sätt och vis stämmer väl det. För några dagar sedan gick jag förbi en rad med parkerade bilar. En rak och fin rad, men med ett litet problem. Bilarna stod alldeles för tätt parkerade. Bilarna i mitten skulle inte ha en chans att ta sig ut. Om inte de andra flyttade sig först vill säga. Trodde jag. Det är det här som är det fina med att inte dra åt handbromsen. För då går det att puffa lite på bilen framför och sedan lite på bilen bakom, en liten puff till på den framförvarande bilen och du har utrymme nog att köra iväg med din egen bil!
Tyvärr har jag inte fått bevittna denna konst än. Men jag har sett de inåtbuktande registreringsskyltarna, de små reporna och de trångt parkerade bilarna. Så när en klasskompis berättade att han sett denna kreativa lösning kunde jag inte annat än att tro honom...
Trötta fötter
I en park, i eftermiddagssolen, runt en baskagge och ett dragspel samlades vi. Ännu en av skolans frivilliga aktiviteter. Vi skrattade. Människor stannade upp och tittade på oss. De flesta tog bilder. Någon filmade. Ett barn härmade oss med ögon som lyste av glädje. Igår var dagen då vi fick prova på fransk folkdans. Ringdanser, pardans och en dans som man dansade tre och tre. Konstigt nog hade jag redan lärt mig en av ringdanserna under högstadiets glada dagar. Aldrig trodde jag att det skulle komma en dag då jag skulle dansa den dansen utanför gymnastiksalens väggar.
Dansandet fortsatte senare under kvällen/natten. Fast någon mer folkdans blev det inte. Vi gick till ett ställe som såg ut som insidan av ett skepp. Stora tunnor tjänstgjorde som bord, belysningen var skum, nät med glaskulor hände längs väggarna. Golv, tak och väggar bestod av grova, mörka plankor. Det var som att gå in i en sagovärld. Stämningen var på topp! Det var helt klart en värdig ”sista kväll”. Det är många som åker hem idag, vilket känns lite sorgligt. Efter två intensiva veckor tillsammans kommer det att kännas lite tomt. Men i dagens samhälle är det inte så svårt att hålla kontakten som tur är. Kvällen avslutades med ett ordentligt kramkalas.
Alla äter kakor.
I Frankrike firar man sommarens ankomst med att halvera priserna på alla biografer. En mycket bra tradition! Vädret har inte varit på topp, så vi har tagit tillfället i akt och sett på film. L'arna coeur och Shutter Island. L'arna coeur är min personliga favorit, även om det var svårt att förstå allt de sa. Det var ju trots allt en film på franska - utan text.
Men man känner att sommaren vädret till trots väntar bakom nästa hörn. Blommorna kryper fram en efter en. Igår gick jag runt i shorts och linne mitt på dagen. Men det bästa är dagens efterrätt. Jordgubbar. Hur somrigt är inte det på en skala?
Ett annat av veckans guldkorn är måndagskvällen. Vi gick till en bar i stan för att lyssna på ett jazzband. Det var ett litet och mysigt ställe. Jag har inte lyssnat mycket på jazz, men det får det bli ändring på! Efter ett par låtar plockade en av killarna i bandet fram en jättestor snäcka. Som han spelade på, som en flöjt. Vackert.
Lördag
Varje vecka anordnar skolan flera olika aktiviteter utflykter. I lördags bar det av till Carcassonne. Staden där bland annat filmen Robin Hood spelats in. Vädret var inte strålande, men vad gjorde väl det?
Vi fick en guidad tur i staden, till kyrkan och sedan till borgen. Som vanligt var allt på franska, så jag är inte helt säker på att jag förstått allting rätt.
Under dagen fick vi Carcassonnes historia berättad för oss. Kungar, belägringar och krig. Hur man eftersom försökte göra staden mer och mer ointaglig. Till exempel byggde de en till mur runt staden. Om man tar en promenad mellan murarna får man gå en sträcka på fem kilometer för att ta sig runt.
.
Vår guide berättade en legend om hur staden fått sitt namn. Staden var omringad. Belägringen hade pågått i flera dagar. På båda sidorna av muren började det bli ont om mat. Soldaterna blev tröttare och tröttare. I staden bodde det en änka, Dame Carcas. Enligt henne kunde de endast vinna med hjälp av list. Så under natten lät hon kasta ut en välgödd gris över murarna. När befälhavarna vaknade på morgonen och fick syn på den tjocka, bortkastade grisen tänkte de att staden måste ha ett stort förråd och att deras armé skulle svälta först. Så de gav upp och drog vidare. För att fira segern lät Dame Carcas ringa i stadsklockorna. "Sonner" är franska och betyder ringer. Därav Carcassonne.
.
Mitt på dagen gjorde vi en matpaus. Självklart valde jag områdets specialitet. Tre sorters kött, anka, kyckling och gris med nån form av böngryta. Det serverades i en djuptallrik. Det finns inte ord för att beskriva hur det såg ut. Mina kompisar tittade misstänkt på min tallrik, lyckliga över att de valt något annat. Men det luktade gott i alla fall. Så jag vågade smaka. Och det var faktiskt riktigt gott.
Efter lunchen fick vi gå in i katedralen S:t Nazarie. Otroligt vacker kyrka. Majestätisk. Tänk om man hade sådana fönster hemma!
Därefter fick vi gå in i slottet...
Hemma i Montpellier hade regnet fallit under dagen. Vilket gjorde att staden glänste lite extra på kvällen när lamporna tändes.
På kvällen gick vi till en reggaeklubb. Det var svårt att höra vad någon sa i den höga musiken, så vi dansade mest.
Trött men glad åkte jag hem med tramen som numera fungerar.
Surprise!
Varje morgon går jag denna vackra skapelse till mötes. En så kallad Tram. Efter en tio-15 minuters färd har jag bara en kort promenad till skolan. Idag som alla andra dagar gick jag med raska steg till hållplatsen, satte mig och väntade. I ögonvrån såg jag att det rullade ett meddelande på tavlan som vanligtvis visar hur många minuter bort nästa vagn är. Jag läste meddelandet och hoppades innerligt att det var något slags skämt. Jag spanade efter tramen som vid det här laget borde ha kommit för länge sen. Jag läste meddelandet igen. "På grund av en spontan strejk är ingen service säker".
De andra som stått och väntat med mig började nu plocka fram sina mobiler, ringa, skaka på huvudet och en efter en lämna hållplatsen. Innan alla hunnit gå frågade jag en kvinna om vägen till stan. Instruktionerna var enkla. Rakt fram i ca 25-30 minuter. Lyckligtvis har jag inte börjat sova så länge som möjligt på morgonen än. Vilket jag i vanliga fall brukar se som en sport. Så när jag började gå var det lite mindre än en halvtimma kvar tills lektionerna skulle börja. Efter en 40 minuters promenad var jag framme, inte ensam om att vara sen denna morgon.
Strejken slutar först imorgon runt 12, så jag fick mig en långpromenad hem också. Lite smygtaskigt att köra igång en spontan strejk sådär, men men. Nu är jag i alla fall förberedd inför morgondagen då skolan anordnar en resa till Carcassonne.
Fotboll!
Igår kväll var jag på mitt livs första fotbollsmatch. Jag har aldrig haft något större intresse för fotboll. När man fick välja mellan att spela fotboll eller exempelvis fara ut och springa på gympan valde jag alltid det andra alternativet. När det är dags för OS eller EM är jag den sista som vet vem som ska möta vilka, när eller var de spelar. Men nu, när Umeås damlag av alla platser i världen skulle spela här, i Montpellier, kunde jag inte låta bli att fara.
Så jag hakade på de andra från skolan som skulle dit (de flesta svenskar) och när kvällen kom hade UIK en liten hejarklack på läktaren. Och det var otroligt nog väldigt spännande! Frankrike ledde med två noll en bra bit in i andra halvlek. Men med bara någon minuts marginal kvittarade svenskarna. Vi jublade och resten av arenan drog en djup suck.
.
I "tramen" (typ en spårvagn) på vägen hem blev det knökfullt. Det var många som firade St Patricks day och de tillsammans med alla som sett matchen fyllde vagnarna snabbare än fransmännen kör bil. Det var som att stå på studentflaket igen. Folk skrek och sjöng. Det var varmt och vi stod packade som sillar. Men det var en upplevelse det med.
Livet på operan
Har jag nämnt att solen alltid skiner här? Jag har inte sett ett enda moln sen jag kom hit. På mornarna och kvällarna är det lite kyligt, men mitt på dagen känns det som sommar.
Idag har jag och C strosat runt i staden. Jag har bokstavligen gått tills mina fötter började blöda (vilket jag inte märkte förren jag kom hem). Vi åt lunch på kanten av en fontän. Efteråt gick vi till Corum, stadens operahus. Min värdfamilj hade tipsat om utsikten från taket där och den var inte dum!
Väl uppe på taket träffade vi några andra elever från skolan. Taket verkar vara ett populärt ställe att sitta och prata, plugga eller sola på. Vi satt och njöt av solen och värmen i nästan två timmar.
Skolstart
På grund av idétorka och lathet har min bror fått äran att namnge denna efterlängtade blogg.
Idag har mitt äventyr i Frankrike börjat på riktigt. Jag kom hit i lördags och har hunnit installera mig i mitt rum och strosa runt lite i området. För er som inte har koll på läget är tanken att jag ska bo hos en värdfamilj och läsa franska en tid framöver. Åter till idag. Min första skoldag. (Tänk att det skulle komma en dag då jag faktiskt betalade för att av alla ämnen läsa franska!).
Skolan är liten men charmig och ligger nära Montpellier centrum. All undervisning sker på franska. Det kommer nya elever varje vecka. Idag var det jag och ett gäng härliga tyskar som började. Varje måndag efter att lektionerna slutat bjuder skolan på ost, baguetter och lite vin. Ett mycket trevligt initiativ!
Jag passade på att följa med några elever på en guidad tur lite senare. Det finns mycket att se ännu mer historia att ta in för de som orkar.
Det får bli ett kort första inlägg, men nu är bloggen igång i alla fall.
Ha det gott!
