fjantenifrankrike

De senaste två dagarna har varit en berg- och dalbana för humöret. Stressen och nervositeten inför provet, lättnaden över att ha gjort bort det, glädjen att få vara med så underbara människor, tröttheten efter en lång dag, sentimentaliteten den sista kvällen på bakgården, oron över Katarinas plötsliga "halsont", saknaden efter att ha sagt hejdå till Malin och Bella, förväntan inför helgen, frustrationen över alla regler och undantag i den franska grammatiken... och alla dessa strejker! Det går att göra listan längre, men någon måtta får det vara!

Två dagar kvar. Det känns nervöst och smygdrygt kombinerat med några droppar likgiltighet. Men det värsta är att produktiviteten avtar som en funktion av tiden. (Ja, jag saknar våra nördiga naturar-diagram skämt). Ju närmare DELF-testet kommer, desto mindre gör jag (och de andra i klassen med för den delen). Det går inte att fara till stranden, för man måste plugga. Samtidigt är det omöjligt att låsa in sig med sina böcker när solen skiner ute. Så vad gör vi? - Ingenting.

Efter att ha slöat bort halva dagen tog jag mig i kragen, tryckte ner mina böcker i väskan och gick ut. Om ni undrar vad fransmännen gör på en ledig måndag runt tre-tiden så är svaret inte "handla mat". På vägen till parken sprang jag in i en typ ica-supermarket-affär och var nära på att vända på tröskeln eftersom det var så folktomt att jag trodde de hade stängt och bara glömt låsa dörren. Men det satt en kille i kassan trots allt, så jag gick in.

En flaska vatten (ett måste i denna värme), lite vindruvor och ett paket kakor och jag var redo att tackla pluggandet. Kakorna här är för övrigt farligt billiga. Ett paket kakor kostar ungefär lika mycket som en liter mjölk i Sverige. Klura på det ni.

Så här såg min personliga studievrå ut idag. Jag gick till parken som ligger intill en flod. Slog mig ner i skuggan - solen var inte ett alternativ då jag inte hade en snöhög i bakfickan. Lyckades läsa igenom mina anteckningar, men sen var det kört. "En liten paus" blev snabbt en och en halv timma...

Men jag har ju morgondagen kvar.

Hur som helst, jag åt frukost med familjen, tog tramen, en morgonpromenad, kom fram till skolan. Satte mig för att titta igenom anteckningarna en sista gång. Katarina, en av de jag spenderat mest tid med här kom fram, sa hej och gick vidare. Jaha, tänkte jag, lätt besviken över att hon verkade ha glömt min födelsedag. När jag sedan går in i det tomma klassrummet ser jag att det ligger en liten lapp på min plats. Grattis. Under lappen låg min favoritbakelse - chokladsnigeln, och in kommer Katarina och jag får en stor kram. Det gjorde min dag.

.

Jag tror inte att jag har berättat om mitt lilla "mission" här i Montpellier. På vissa gator får bara turisttåg och vissa bilar köra. För att inga andra ska köra där finns det små pelare i början av gatan som ett litet staket. Har man  rätt nyckel eller kod sjunker pelaren ner i marken och man kan passera med sin bil. Därefter åker den upp igen (så att ingen annan kan passera). Mitt mål har i alla fall varit att stå på en sådan när den åker upp ur marken. Man har inte många sekunder att ta sig fram och tillfällena är få. Men idag, lämpligt nog, såg jag min chans när vi var på väg för att äta lunch och tog tillfället i akt. Några snabba steg och jag var framme. Sen var det bara att njuta av åkturen.

.

Om ni undrar så är min värdfamilj är hur gullig som helst. De gav mig en jättefin, sandfärgad ros och två paket. Vi åt middag ute på altanen och skålade med champagne. Melontårta till efterrätt.

Den senare delen av kvällen har jag spenderat med mina vänner på en fransk bakgård. Vi grillade marshmallows över tårtljus och mådde gott i den ljumma sommarkvällen.

.

Till dagens lilla "äventyr". På vägen från bakgården till tramen kommer en kille cyklande, han hejar och jag hejar tillbaka automatiskt. Han har rätt mycket fart, så han cyklar förbi och jag går vidare. Några sekunder senare ser jag hur han dyker upp på min vänstra sida. Vi pratar lite, jag berättar att jag ska ta tramen hem (här hade jag en promenad på ca 20 min kvar till tramstoppet). Apropå ingenting så frågar han om jag vill ha skjuts. Jag tittar lite tveksamt på hans cykel utan pakethållare, gör en snabb riskbedömning och frågar om han menar allvar. Jag klättrade upp på sadeln och sedan bar det av. Vi kom fram hela och hållna. Jag gillar den franska spontaniteten.

.

På tal om skjuts. På vägen hem från tramen lite senare gick jag samtidigt som jag testade videon i min kamera. När jag hade ca 50m kvar till dörren saktar en bil in och vevar ner rutan. Tänkte att de ville fråga om vägen (det har ju hänt förut) men istället blir jag erbjuden skjuts och bröd. Ungefär nu kom jag ihåg vad mamma sa när vi var små; om någon ni inte känner stannar och vill ge er skjuts får ni absolut inte åka med. Inte ens om de ger er godis! Även om bilen var snygg och de hade mat så hade det kanske inte varit världens smartaste idé att sätta sig i bilen med de två gentlemännen. Sen var jag ju nästan hemma. Början av samtalet fastnade på min film dessutom.

Nu blev det mycket text och inga bilder, de kommer senare. Tack för en underbar dag och alla gratulationer!

Vi tog en promenad ut på piren också. Där det om möjligt blåste ännu mer, men det var härligt!

En annan rolig sak: jag har fått sommarjobb! Trodde inte det skulle vara möjligt eftersom jag kommer hem runt den 12-13 juni och är borta nästan hela juli. Vem vill anställa någon 2-3veckor liksom? Så just nu är jag ganska nöjd. Får eventuellt jobba i augusti också, lite beroende på vilket datum jag kan börja jobba.

Ha det gott!

Vi var slöa och hungriga alla tre när vi vaknade imorse. Brödet hade vi ätit upp innan vi gick och la oss och bageriet intill är stängt på lördagar. Jobbigt läge.

Då kommer Bella med den underbara lösningen: Scones.

Så dagens frukost utgjordes av nybakta scones och te. Mums!

.

I helgen är Sophie (dottern i huset) och jag ensamma hemma. Egentligen hade jag tänkt viga dagen åt pluggandet, men icket. Sophie skulle handla och jag hakade på. Vi tittade in i några klädaffärer innan vi tog oss an matinköpen. Väl hemma igen satte vi igång med att baka en cheesecake. Vi såg en film, lagade mat, åt. Fisk, ratatouille och potatis. Jordgubbar och vaniljsås till efterrätt. Cheesecaken sparar vi tills de andra kommit hem. Vips så hade hela dagen gått och jag var alldeles för trött för att plugga. Så vi myste ner oss i soffan och såg på fransk tv istället.

.

Varför detta tjat om att plugga? I veckan anmälde jag mig (och betalade dyra pengar) till DELF-testet. Hör- och läsförståelse, uppsats och en muntlig del. Bara att anmäla sig var som en prövning i sig. Först skulle man köpa ett kuvert och frimärken (så att de kan skicka hem diplomet om man lyckas). Därefter fylla i en ansökningsblankett. Steg tre var att gå till posten och fylla i ett "mandat lettre" (för man kan inte betala på plats eller via internet). Till sist ska man ta sig till universitetet där provet skall skrivas, med alla papper, hitta rätt människa och tillslut anmäla sig. Vi firade att vi lyckats anmäla oss med en glass.

Pluggmotivationen har ökat markant sen dess, men det är mycket snack och lite verkstad så att säga.

I onsdags var vi och bowlade. Otroligt nog gick det bra. Kloten hamnade inte i rännan och jag lyckades pricka av de där vita pinnarna i slutet av banan. När matchen var slut hade jag samlat på mig 132 poäng. Vilket var hela fem poäng mer än den som hade näst högst poäng! Innan åt jag middag hos Katarina, tomater och tortellini. Mycket gott. När vi såg att vi hade gott om tid på oss tog vi på oss skorna och sprang till bageriet som låg ett stenkast bort. Där inhandlades vår mycket franska efterrätt. Två macarons.

I fredags var det fest med tema Marie Antionette. Det var lite svårt att få tag på kläder, så jag satsade på håret istället. Några hårnålar, lite inbakat tidningspapper och lite hårspray och jag var redo. Trevliga människor, en bakgård och lite bakelser, kan det bli annat än bra?

Annars har det inte hänt så mycket, jag har tränat lite, varit i kyrkan, pluggat, nästan blivit av med min mobil, en liten incident med en kille som ville sälja droger, sovit, sett på film...

Men det är ganska mysigt. För ovanlighetens skull åt vi lunch inne på ett café idag. Därefter gick jag tillbaks till skolan för att plugga. Angelica var också där, så det blev mest prat, men tanken var god. Senare under eftermiddagen gick Katarina och jag till musée fabre. Idag var en mycket bra dag för inomhusaktiviteter och varför inte passa på att vara lite kulturell samtidigt? Vi strosade runt bland skulpturer och tavlor, gick nästan vilse och konstaterade att det var roligare än vad vi trott.

Klockan närmade sig fem, jag skyndade mig hem, bytte om och for till gymmet. Min värdfamilj tror att jag äter som en manlig elitidrottare, så jag tänkte att jag åtminstone kunde träna som en normal människa. Med andra ord: jag har skaffat ett gymkort. Fast än så länge går jag bara på passen, har inte vågat mig på dessa mördarmaskiner till träningsredskap.

Mätt och belåten, redo att krypa ner under mitt varma och sköna täcke ser jag fram emot några dagar utan sol med te och myskvällar.

Sov gott!