Höst i Bergen!
Dolt nummer.
Idag ringde min telefon. Dolt nummer. När jag svarade var det en man som pratade engelska med indisk brytning. Han sa att han kom från Microsoft. Och att de under en period fått in problemrapporter från min dator och att det måste fixas nu, annars skulle min dator antagligen snart vara ett minne blott på grund av de mängder av virus som härjade fritt i min kära dator. Han var vänlig och erbjöd sin hjälp. Allt jag behövde göra var att starta datorn och låta honom guida mig genom nedladdningar och installeringar...
Nu skriver jag på Ragnhilds dator. Men tack och lov inte för att jag lät mannen med den brutna engelskan ta över min dator med ett eller annat mindre lustigt program. Utan mest för att jag tycker om hennes dator.
Efter att har slingrat mig ur det lätt obehagliga telefonsamtalet ringde jag pappa. Min fantastiska pappa som vet allt. Nästan i alla fall. Och plötsligt var all tvivel och oro som bortblåst. Jag vill gärna tro att folk har goda intentioner, så även om jag egentligen visste att jag gjort rätt som inte tagit emot "hjälpen" var det skönt att få det bekräftat. Dessutom fick jag några finurliga frågor att ställa om de skulle ringa igen.
Min pappa :)
Nu är jag egentligen bara glad över att han ringde - då fick jag ju prata lite med pappa!
Hemma.
Då var jag hemma i Bergen igen. Efter en kort visit i mitt vackra hemland Sverige. Denna gång blev det en kombination av en teamtur och två dagar i Mo. Teamturen gick till Christ for people i Umeå, en skön församling som vi lär känna bättre och bättre. Eftersom vi bara var tre stycken på teamet fick både jag och Lasse lite extra ansvar och utmaningar (Steinar ledde teamet). Jag känner att jag fick vara med på flera områden. Jag bland annat tolkat (norska är tydligen inte så lätt att förstå för alla svenskar), målat och predikat.
De två dagarna jag var hemma spenderades med familjen och med Frida. Väl prioriterad tid, familj och vänner är definitivt vad jag saknar mest. Även om de norrländska skogarna och den hemmalagade maten också är mycket uppskattad.
Väl tillbaka i Bergen kunde man ju tänka att det skulle kännas som att allt fortsätter som vanligt. Att livet går sin stilla gång i rutiner och schemalagda dagar. Istället sitter jag på känslan av att någonting nytt precis har börjat. Trots att det är den 9 oktober. En god bit in i hösten. Och jag har inga planer på att drastiskt byta jobb eller flytta. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det känns bra, spännande till och med.
Take the shackles off my feet so i can dance
Vår i Bergen är obeskrivligt vackert. Speciellt när solen skiner. I slutet av maj var nästan alla träd täckta av blommor och gräset lyste grönt. Antar att det är fördelen med att det regnar så mycket - det blir grönt. I tillägg har det varit varmt - upp mot 30 grader. Och behagliga vattentemperaturer. Men det var i maj. Nu är det juni och anoraken och vantarna får följa med när jag ska ut...
På tal om maj så har jag fyllt år. Två dagar före fick jag världens överraskning. Tillsammans med Rebecka och Ragnhild gick jag mot spårvagnen i tro om att vi skulle gå på stan och köpa en klänning till mig och äta ute. För det var deras present till mig och detta var dagen då alla tre var lediga.
Plötsligt hoppar någon på mig bakifrån och drar ner en mössa över mitt huvud. Det blir mörkt. Samtidigt känner jag hur någon griper tag i mina armar. Medans jag kämpar för att komma loss får jag en skymt av en svart bil som tvärbromsar rätt framför oss. Det blir mörkt igen. Snart sitter jag bakbunden, "blind" och med kontsig musik i öronen i den svarta bilen. En lång körtur senare stannar bilen. Jag blir ledsagad ett par hundra meter, ner i en hiss och upp för några trappor. Jag känner hur det luktar mat, kanske pizza? Och får sätta mig på en stol. Kidnapparna frigör mina händer och jag tar av ögonbindeln. Jag blir nästan mer chockad nu än tidigare.
För framför mig står min bror och säkert 20 vänner till mig och ropar grattis. Väggarna är pyntade med ballonger. De har faktiskt spärrat av hela tredje våningen på Mc Donalds (där jag jobbar) dagen till ära. Och som om detta inte vore nog rullar de in nästa överraskning - en cykel! Till mig. Har jag sagt att jag har fina vänner? Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. Tusen, tusen tack!
Med en så god tjuvstart på mitt 22:a år är jag helt övertygad om att det kommer bli det bästa året hittills, jag går för det i alla fall. I'm moving glory to glory. Och så beghandlar jag ålderskrisen med en egendesignad tatuering (se bilden ovan).
Ha det fint!
Nytt år, nytt inlägg...
Ragnhild har tänt eld i spisen och i ugnen står en plåt med varma mackor. Så jag passar på att skriva några rader medans vi väntar.
Ett nytt år har börjat och jag är kvar i Bergen. För hur länge vet jag inte än, men jag vet att det kommer att bli bra!
Jag var ute på promenad i det fina vårvädret igår. Lite ovant med vårkänsla redan i januari, men det har väl sina fördelar det med.
Jag jobbade natt igår (på Mc Donalds). Det var proppfullt med folk, massor att göra, hög musik och högt tempo. Kalaskul med andra ord. En kille insisterade på att köpa 10 "dobbel BigMac menyer", dvs 20 hamburgare + 10 läsk och pommesfrittes. Hoppas på att han hade fler än sin glada vän att dela de med.
Tänkte säga att jag börjat på en jazzkurs för nybörjare. Jag har haft träningsvärk i nästan hela kroppen efter första timmen och längtar till nästa!
Tänkte avsluta med att dela med mig av denna fantastiska video - 5 st på en gitarr, fantastisk sång och en bra låt. Enjoy!
Your love is everything to me
Då har vi haft en officiell inflttningsfest - bara två månader efter att vi faktiskt flyttade in. På den tiden har vi gått från att sova på golvet och stapla flyttkartonger till att ha inrett alla rum och till och med sätta upp julpynt.
Ja, vi har fortfarande några små ting som behöver fixas. Och vi kommer nog aldrig bli helt klara med att inreda. För vi är väldigt kreativa alla tre och kommer ständigt på nya projekt.
Här kommer två bilder från inflyttningsfesten.
Jag kan nog lugnt säga att vi inte har ett "nromalt" hem. Vår lägenhet går under beteckningen "sjokoladehuset" (chokladhuset), vi har tre rum förutom kök/vardagsrum men trots detta delar vi både rum och garderob. Vi har ett kreativt rum och ett bönerum som även används som gästrum. Vi sover i en dubbelsäng. Vi delar på det mesta och har det väldigt bra tillsammans.
Jag, Rebecka och Ragnhild.
Ni är mer än välkommna på besök om ni har vägarna förbi Bergen en dag!
Många kramar till er där hemma <3
Personalmöte i skogen.
Vilken dag! Dagen började tdigt med lovsång på bibelskolan. Klassen har varit på teamtur i helgen och istället för lektion de två första timmarna berättade de olika teamen hur de haft det och vad de upplevt. Så kul att höra!
Jag hängde kvar på skolan rätt länge och hann nätt och jämnt hem för att äta före det var dags att ge sig iväg på personalmöte. Förutom brandövning och allmänt pepptalk/information stod även paintball på schemat. Vi spelade ute i skogen på en strutsfarm(!). Blött, lite ont och väldigt spännande. Efteråt fick vi middag inne i ladan där de hade dukat upp bord och ställt fram ljus för att göra det mysigt. Det mest spektakulära som stod på menyn var definitivt strutsburgare.
Kort och gott så var det en bra dag, en härlig kväll och nu är det dags att sova.
God natt!
Nedräkning
Nu är det mindre än en vecka tills jag får flytta in i den nya lägenheten med Rebecka och Ragnhild! Jag glädjer mig masor.
En fantastisk kväll med en fantastisk syster (och kusin).
Update...
Halvägs in i september. Jag är tillbaka i norge, redo för nya äventyr. Månaden som gått har passerat fort och saker och ting börjar gå från totalt kaos till nån form av struktur. Jag har fått jobb - på McDonalds, fått en plats att bo tills vi får flytta in i den nya lägenheten och har bestämt vilka dagar jag ska hjälpa till på bibelskolan. Det rullar på med andra ord.
Kvällstur med Rebecka, vi hittade kantareller!
Kreativ "tack för lån av tvättmaskinen"-tårta.
På väg hem från http://www.hermonh.no/.
I helgen har vi varit på församlings-weekend. Vi var lite över 120 personer som bodde på hermon høyfjellssenter, njöt av naturen, sällskapet, maten, samlades och lovsjöng och lyssnade på Joaquin Evans.
Jag sammanfattar det med att det var en bra helg med mycket Gud, natur, vänner och sena kvällar.
(Inte kalvarna jag gosade med, kameran glömdes tyvärr kvar i bergen, men de är ganska lika.)
Veckan innan det spenderades på en bondgård några timmar bort! Jag följde med en väninna hem för att hjälpa hennes föräldrar med gården - det var extra mycket att göra nu när de hade kalvar. Så när helgen var slut och Ragnhild reste tillbaka till bergen stannade jag kvar och körde traktor, hjälpte till att sätta upp staket, mata kalvar, laga mat... Jag var ute påpromenader i skogen, spelade spel med hennes lillebror och "storkoste" mig som det så fint heter på norska. Man kanske skulle bli bonde?
.
Nu är det dags att sova, för imorgon väntar en ny, fantastisk dag. Sov gott!
Så börjar äventyret!
Om mindre än en timme börjar resan som jag sett fram emot hela året och som alltid verkat vara långt in i framtiden. Tills nu. Väskan är så gott som packad, solen skiner, lunchen är under förtäring och oron över att jag ska ha glömt något viktigt börjar krypa fram. Men jag längtar efter att få åka! Tre veckors teamtur, halva tiden i Albanien och halva i Tyskland. Det kan ju bara bli bra!
Time to go - det kan vara lurt att se till så att allt är med före vi far till flygplatsen.
Ha det gott! Kramar
