fjantenifrankrike

Idag ringde min telefon. Dolt nummer. När jag svarade var det en man som pratade engelska med indisk brytning. Han sa att han kom från Microsoft. Och att de under en period fått in problemrapporter från min dator och att det måste fixas nu, annars skulle min dator antagligen snart vara ett minne blott på grund av de mängder av virus som härjade fritt i min kära dator. Han var vänlig och erbjöd sin hjälp. Allt jag behövde göra var att starta datorn och låta honom guida mig genom nedladdningar och installeringar... 

 

Nu skriver jag på Ragnhilds dator. Men tack och lov inte för att jag lät mannen med den brutna engelskan ta över min dator med ett eller annat mindre lustigt program. Utan mest för att jag tycker om hennes dator.

 

Efter att har slingrat mig ur det lätt obehagliga telefonsamtalet ringde jag pappa. Min fantastiska pappa som vet allt. Nästan i alla fall. Och plötsligt var all tvivel och oro som bortblåst. Jag vill gärna tro att folk har goda intentioner, så även om jag egentligen visste att jag gjort rätt som inte tagit emot "hjälpen" var det skönt att få det bekräftat. Dessutom fick jag några finurliga frågor att ställa om de skulle ringa igen.