Höst i Bergen!
Dolt nummer.
Idag ringde min telefon. Dolt nummer. När jag svarade var det en man som pratade engelska med indisk brytning. Han sa att han kom från Microsoft. Och att de under en period fått in problemrapporter från min dator och att det måste fixas nu, annars skulle min dator antagligen snart vara ett minne blott på grund av de mängder av virus som härjade fritt i min kära dator. Han var vänlig och erbjöd sin hjälp. Allt jag behövde göra var att starta datorn och låta honom guida mig genom nedladdningar och installeringar...
Nu skriver jag på Ragnhilds dator. Men tack och lov inte för att jag lät mannen med den brutna engelskan ta över min dator med ett eller annat mindre lustigt program. Utan mest för att jag tycker om hennes dator.
Efter att har slingrat mig ur det lätt obehagliga telefonsamtalet ringde jag pappa. Min fantastiska pappa som vet allt. Nästan i alla fall. Och plötsligt var all tvivel och oro som bortblåst. Jag vill gärna tro att folk har goda intentioner, så även om jag egentligen visste att jag gjort rätt som inte tagit emot "hjälpen" var det skönt att få det bekräftat. Dessutom fick jag några finurliga frågor att ställa om de skulle ringa igen.
Min pappa :)
Nu är jag egentligen bara glad över att han ringde - då fick jag ju prata lite med pappa!
Hemma.
Då var jag hemma i Bergen igen. Efter en kort visit i mitt vackra hemland Sverige. Denna gång blev det en kombination av en teamtur och två dagar i Mo. Teamturen gick till Christ for people i Umeå, en skön församling som vi lär känna bättre och bättre. Eftersom vi bara var tre stycken på teamet fick både jag och Lasse lite extra ansvar och utmaningar (Steinar ledde teamet). Jag känner att jag fick vara med på flera områden. Jag bland annat tolkat (norska är tydligen inte så lätt att förstå för alla svenskar), målat och predikat.
De två dagarna jag var hemma spenderades med familjen och med Frida. Väl prioriterad tid, familj och vänner är definitivt vad jag saknar mest. Även om de norrländska skogarna och den hemmalagade maten också är mycket uppskattad.
Väl tillbaka i Bergen kunde man ju tänka att det skulle kännas som att allt fortsätter som vanligt. Att livet går sin stilla gång i rutiner och schemalagda dagar. Istället sitter jag på känslan av att någonting nytt precis har börjat. Trots att det är den 9 oktober. En god bit in i hösten. Och jag har inga planer på att drastiskt byta jobb eller flytta. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det känns bra, spännande till och med.
