fjantenifrankrike

I en park, i eftermiddagssolen, runt en baskagge och ett dragspel samlades vi. Ännu en av skolans frivilliga aktiviteter. Vi skrattade. Människor stannade upp och tittade på oss. De flesta tog bilder. Någon filmade. Ett barn härmade oss med ögon som lyste av glädje. Igår var dagen då vi fick prova på fransk folkdans. Ringdanser, pardans och en dans som man dansade tre och tre. Konstigt nog hade jag redan lärt mig en av ringdanserna under högstadiets glada dagar. Aldrig trodde jag att det skulle komma en dag då jag skulle dansa den dansen utanför gymnastiksalens väggar.

Dansandet fortsatte senare under kvällen/natten. Fast någon mer folkdans blev det inte. Vi gick till ett ställe som såg ut som insidan av ett skepp. Stora tunnor tjänstgjorde som bord, belysningen var skum, nät med glaskulor hände längs väggarna. Golv, tak och väggar bestod av grova, mörka plankor. Det var som att gå in i en sagovärld. Stämningen var på topp! Det var helt klart en värdig ”sista kväll”. Det är många som åker hem idag, vilket känns lite sorgligt. Efter två intensiva veckor tillsammans kommer det att kännas lite tomt. Men i dagens samhälle är det inte så svårt att hålla kontakten som tur är. Kvällen avslutades med ett ordentligt kramkalas.