Halmstad
Som jag nämnt tidigare ingår teamresor som en praktisk del av utbildningen på bibelskolan. I helgen var vi i Halmstad. En vacker stad i södra Sverige. Så jag tänkte passa på att skriva några rader medans jag fortfarande har helgen friskt i minnet och alla "trenger", "må", "kempe bra" och andra fantastiska norska ord ligger lite längre bak i huvudet.
Vi besökte en bibelskola och kom fram till på torsdag kväll, fick middag, installerade oss på rummen och hälsade på de elever som fortfarande var vakna och hängde i ett av allrummen. Skolan är ett före detta vårdhem med lägenheter och kyrksal utöver lektionssalar, kök och allrum. Där spenderade vi stora delar av helgen och träffade många härliga människor som jag hoppas vi får träffa igen.
På fredagen höll en lärare från vår skola i undervisningen och efter lunch begav vi oss in till stan för att gå ut på gatorna. Det var kul! Vi delade in oss i grupper om tre. Det var första gången jag skulle vara ledare för en grupp. Vilket drog fram lite extra frimodighet och mot all förmodan gjorde att jag glömde bort att vara nervös.
.
Eftermiddagen bjöd på många skratt, sköna samtal, bön, sol och vind. Ett av mina favorit minnen från denna dagen är ansiktsuttrycket på en kille vi fick be för. Vi gick fram till en grupp tonåringar som hängde utanför Mac Donalds, hälsade och frågade om det var någon av dem som hade ont i magen. De tittar lite skeptiskt på oss. En av dem lyfter upp handen och berättar att han har det och undrar varför vi frågar. Vi berättar att vi är kristna och är ute och ber för folk. Fanny får lägga sin hand på honom och be en kort bön. Och nu kommer det; det förvånade men lättade ansiktsuttrycket med kommentaren "åh så skönt, det är borta! Hur gjorde du det?" Ganska snart följt av "jag lovar, helt seriöst det är borta!" då en av hans kompisar gett honom en ytterst tveksam blick.
.
En av fördelarna med att vara i Sverige är att det är billigt att ringa hem. Så jag tog tillfället i akt då vi hade några lediga timmar på stan. Det är kankse den svåraste biten med att flytta så långt bort. Jag saknar min familj. Skogen, den billiga mjölken och det svenska fikat klarar jag mig fint utan. Men familjen hade jag mer än gärna tagit med. Så det var kul att prata med dom igen och jag blev extra glad över att alla var hemma precis när jag ringde.
Här är nästan hela teamet från norge samlat, och visst syns det att vi hade roligt tillsammans?
Tänkte skriva om en sista sak före jag går och lägger mig, trots att klockan inte ens är åtta och bolibompa nyss slutat, men en händelserik helg med fantastiska människor, nattevangelisering, tidiga mornar och sommartid därutöver brukar betyda lite sömn, så jag satsar på minst 10 timmars sömn i natt.
Håll i hatten, för nu kommer det: Ett ben växte ut! Mitt framför mina ögon. Det var cirka en centimeter kortare än det andra då han satt så långt in som möjligt mot stolsryggen och en klasskompis höll hans fötter i händerna. Jag stod rätt vid sidan och såg det otroligaste och skojigaste jag sett på ett bra tag, kanske någonsin. Benet blev längre. På några få sekunder var det vänstra lika långt som det högra.
.
Ja, jag vet att detta är en ordentlig mind-blow alternativt hitte-på-varning om man inte tror att det finns en Gud, som dessutom utöver att finnas faktiskt är god, bryr sig om enkelpersoner och handlar idag. Men jag såg det och kan bara inte låta bli att skriva om det.
.
Nu går ögonen i kors, så jag håller tummarna på att det inte är allt för många stavfel och konstiga meningsuppbyggnader, önskar er en god natt och tackar för mig.
Kommentarer
Postat av: maria
roligt med uppdatering, och nu är det inte heller länge kvar tills du kommer hem :)kramelikram på dig.
Postat av: maria
roligt med en uppdatering, och snart kommer du också hem :) kramisar!
Trackback
