fjantenifrankrike

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar

Så var det äntligen dags för det sista Frankrike-blogginlägget. Bara några månader senare än planerat. Jag vet egentligen inte varför det tog sån tid. Kanske för att jag hade annat för mig. Kanske för att jag är lat. Kanske för att jag inte riktigt ville inse att resan var över. Med risk för att bli nostalgisk ska jag försöka knyta ihop påsen med några rader och lite bilder. Håll i hatten, för nu börjar det!

.

Redan första dagen tänkte jag att här kommer det bli lätt att trivas. Naturen var vacker och värdfamiljen verkade väldigt öppen och trevlig. Ganska snart fick jag erfara att de dessutom var bra på att laga mat. För första gången i min lilla värld var det roligt att gå till skolan, fullt medveten om att det enda som stod på schemat var franska. Jag lärde känna några underbara människor som verkligen gjorde min tid därborta. För hur kul skulle det vara att åka till stranden eller stoja i parken utan vettigt sällskap?

Sista dagen i Montpellier, första dagen med den legendariska statyn!

De byggde om i centrum, så under tre månader stod denna staty (som för övrigt är med på minst 70% av alla vykort från staden) bakom ett högt plank. Men till vår stora förtjusning var de färdiga med bygget denna regniga dag. Tyvärr fick främlingen bara med halva statyn. Så ni får leva i ovisshet och fantisera om hur den ser ut upptill. Eller googla det.

Corum.

Hur många gånger har jag sprungit nedför dessa trappor för att hinna med tramen? Och dessutom haft alla ben i kroppen obrutna? 

Crêps.

Vi lärde oss den ädla konsten att laga crêps. En möcket värdefull kunskap. (För er som inte vet är möcket snäppet starkare en mycket, så nej, jag har inte stavat det fel).

Mumma!

Tvärs över gatan från skolan. Ett bageri med tårtor och kakor i alla dess slag. Nybakt bröd och goda baguetter varje dag. Farligt farligt. Men ack så gott.

Kanske Frankrikes bästa bakgård?

Under stjärnhimlen, runt borden, i hängmattan, trötta, glada, frusna, dansandes, skrattandes, gråtandes, kramiga, hungriga, nostalgiska... listan kan göras lång. Här spenderades många oförglömliga kvällar. För att inte tala om mat-auktionen.

De dagar solen gömde sig bakom molnen sken vi i dess ställe.

Medelhavet. Tänk att få påbörja badsäsongen redan i april.

Dubbad film gör sig bäst i 3D!

Så här såg det ut när det var strejk på tramen. Grève är det franska ordet för strejk. Om ni någonsin reser dit är det nästan lika användbart som bonjour och merci.

.

Så här i efterhand är det klart att de jobbiga/dåliga sakerna bleknar bort och man minns det där bra. Tur är väl det, för jag minns hellre familjen (som jag fortfarande har kontakt med), vännerna, naturen, skratten, stranden, utflykterna, maten osv. än hundbajset, strejkerna, knark-incidenten, alla jobbiga farväl och grammatiken.

.

Med mig från denna fantastiska resa tar jag många minnen, några telefonnummer och ett förbättrat franskaspråk. 

Hellre sent än aldrig! Låter som en jätterolig resa. Jag vill också! :-P

Det här var en MÖCKET bra avslutning på en blogg, om än rätt så sent.



När kommer första inlägget på fjanteninorge.blogg.se ?

En ordentlig avslutning på bloggen måste jag säga! Hoppas vi får tid att titta på mer Frankrikebilder här hemma sen! Norge nästa!

Efter många om och men och "jag ska bara"... men nu är det klart! Ska andas lite innan jag styr upp nästa kapitel- Norge.



Är man alldeles för lat om man bara fortsätter skriva här? Flera bloggar verkar lite överambitiöst...